Iväg..
Trött tröttare tröttast..
Vilket underbart väder då, solen skiner, 13 minus..Visst att det är för jävla kallt men gud så vackert.
Ska ta tag i dagen, har lite o göra. Måste säga upp lägenheten, lämna in papper till skatteverket, börja planera dop med mera, lär glömma hälften.
Ha en underbar dag.♥
Ny design..
som Sandra Sandberg har gjort. ( Kusin till Sebastian ) Riktigt snyggt, så nu känns det lite roligare att blogga.
Ska ta och klä på mig och lillan och sen gå bort till affären och köpa lite blandfärs till mamma, sen åker vi dit.
Later.
Längesedan nu..
som vanligt tappar jag suget men vi kör igen då, eftersom ni vill. Men då vill jag gärna ha lite feedback med...
Helgen då har vairt full med sport..Fotboll fredag, fotboll lör och idag sön blir det innebandy. Det kommer bli en en sporttjej, precis som sin pappa. Hon var så fin i bodyn pappa har gjort till henne.
Hur som helst, det gick helt ok för laget och nu längtar vi mycket till fotboll säsongen börjar igen. I år blir det 5:an så det blir kul.
1:a advent idag då, snart är det jul! Underbart!
Jag älskar verkligen allt med julen. Längtar till granen ska upp och alla klappar..Och så känns det ännu mer speciellt i år när vi har våran lilla tjej här.
Ska ni pynta nåt i år?
Ska fixa mig lite så vi kan åka iväg sen. Heja pappa!
Äntligen.
Idag skedde det, jag tränade! Köpte mig ett kort,snöra på mig skorna och körde ett pass. Det var tufft som fan, och jag kunde valt ett enklare, men jag gillar att utmana mig själv. Det enda som var negativt var att jag har så ont i ryggen av bedövningen, kände verkligen av det.Hoppas det går över, har visserligen bara gått 7 veckor men inte ska det väl göra ont så lång tid efter?
Nu har jag 9 kg kvar att gå ner innan jag känner mig nöjd. Väga mig om en vecka igen tänkte jag.
Lilltjejen är fortfarande snorig, stackars mamma kicka. Men idag har hon varit hos farfar och pappa på jobbet och på kvällen var farmor och hennes fastrar här så då blev hon glad. ♥
Nu är jag trött och har ont i huvudet så blir nog sängen för mig och lite mys med Amelia.
Godnatt.
Godmorgon..
Pappas dag..
har det varit idag! Har firat både min pappa och Amelias.
Amelia och jag har ju varit i åtvid sen igår,jättemysigt..
Hon är fortfarande skit förkyld och det är så jobbigt att höra henne hosta och snörvla, och tålamodet träter ibland när hon bara gråter och man inget kan göra...Men det är bara att försöka vara lugn för hennes skull.
Ny vecka nu då, 8 veckor sen Amelia kom och nu ska det ske..Jag ska köpa träningskort. Jag vet att det inte är någon stress att gå ner de kg jag gick upp men jag vill!
Ska bli underbart, hoppas bara kroppen pallar. Har ju inte direkt ansträngt den på länge, och så har jag väldigt ont i ryggen från epiduralen än.
Nej ni,nu blir de glögg innan det är dags för sängen, är helt slut.
Natti.
Sjuka..
Idag ska Sebastian på lagfest så jag och Amelia tar och åker till Åtvid och hem till mamma och pappa.
Hur som helst ska jag fixa mig i ordning nu lite, har inte så mycket mer att säga för tillfället.
Puss och hoppas alla får en fin helg!
Sjuk liten älskling.
Idag..
Jag försöker så gott jag kan med näsdroppar och koksalt, önskar jag kunde ta skiten istället för henne.
Kusin Malin, som är en av Amelias favoriter var här och fika och då fick lillkicka sova i Malins famn och vaknade på strålande humör.
Amelia hann även med att kräkas så det kom i hennes hår, hon kissa ner hela sig vid blöjbyte och när hon var nybadad passade hon på att bajsa rejält, så fullt upp blev de med andra ord.
Jag är skittrött och har riktigt ont i skallen, blir lätt så när de är massa gråt och man inte hinner äta som man ska.Blir riktigt sugen på att sätta i mig massor kakor och godis, men måste vara stark och stå emot.
Ska nog lägga mig och vila huvudet ett tag innan Amelia vaknar och ska äta.
Godnatt ♥
Ibland saknar jag magen..
Den ena bilden är i v 12, den andra i v 40. Tio dagar efter sista bilden var Amelia hos oss. Ca 20 kg mellan bilderna,helt sjukt.
Förkylda..
Känns som att Amelia knappt varit annat än förkyld sen vi kom hem från sjukhuset. Visst,det är förkylningstider men 3 ggr och hon är knappt 2 månader?
Nu var det ju så att Amelia fick en infektion vid födseln, vilket gjorde att vi fick ligga på Neo i 6 dagar så kanske att hon är svagare än andra vad vet jag.. Eller så brås hon bara på sin mamma som alltid varit mycket sjuk ända sen barnsben.
Amelia på sjukhuset 2 dagar gammal.
Amelia togs till Neo ca 2 timmar efter födseln, man hann inte tänka så mycket då ,dels var man helt borta efter förlossningen och så var man så himla trött. Dom sa till oss att vi fick sitta med henne under natten om vi ville men vi valde att gå till Special BB och sova. Jag kände mig trygg med att lämna henne, och vi behövde få sova lite för att orka. Vaknade väldigt tidigt på mogonen och kände att jag ville gå till henne och den känslan kommer jag ihåg än. Att få se mitt lilla fina barn igen..Att få sitta och hålla i henne och klä på henne kläderna vi tagit med..
Dagarna som följde efter var väldigt jobbiga, mycket provtagningar där dom stack lillan flera gånger om, antibiotika, sondmatning och personal som sprang in i rummet hela tiden. Det kändes nästan som att det var deras barn mer än vårt.
Amelia sondmatades alltså första 6 dagarna så vi fick aldrig amningen att funka, men det får gå ändå. Huvudsaken är att hon får i sig mat och är mätt.
När man låg där kändes det som man aldrig skulle få komma hem, och det kändes jobbigt och se henne sjuk och inte veta vad det var men till slut vart hon så bra att vi fick åka hem. Det var så underbart att komma hem, hade inte varit utanför sjukhusets dörrar mer än 1 gång på 1 vecka, jag hade saknat våra katter så mycket och det var så skönt att det äntligen bara var våran lilla familj. Är glad och tacksam över att Amelia blev frisk fort och att hon växer ordentligt även om hon har valt att hoppa ner en kurva från födelsevikten.
Godnatt...
Snön...
Idag har vi inte gjort mycket jag och Amelia. Jag har städat och hon har sovit. Hann även med en kort promenad. Vill bara komma igång med träningen nu och bli smal igen. Eller smalare i allafall.
Då jag inte ammar är det svårt att tappa kilona, men det får väl ta sin lilla tid. Har bara så svårt att vänta, tålamod är inte min starka sida.
Jag gick upp över 20 kg när jag vänta Amelia så det finns en hel del att gå ner. Jag försöker äta nyttigt och inte massa skit men det är svårt. Har alltid varit van vid att kunna äta det jag vill då jag oftast tränat och hållt mig i form. Räknar med att gå ner ungefär 10 kg, då är jag på min målvikt. Börjar förhoppningsvis att träna nästa vecka. Hoppas hoppas hoppas.
Ska styra lite med mat och så nu, sen ska jag försöka få ihop resten av historian när Amelia kom.
Idag är mitt låttips Nelly - Just a dream
Någon som har några bra låtar?
Förlossningen.
Men hur som helst blev jag inskriven kl 02.15 ( 25 september var det då ) och jag var då öppen 4 cm.
Jag hade ont som satan med det gick, skönast var att stå upp och försöka röra sig. Andas genom värkarna, ingen profylax där inte utan jag bara andades på. Hade inte gått någon föräldrakurs så hade fan ingen aning om hur jag skulle andas. Efter att tag blir det allt mer tid mellan värkarna och vid 05.30 tas det hål på hinnorna så vattnet går och vid 6 har jag så jäkla ont så då vill jag ha smärtlindring, och börjar då med lustgasen. Hjälpte det? Njaaa kände mig mest drogad och har så här efteråt fått höra att jag sa massa roliga saker.
Vid 8 får jag värkstimulerande dropp så värkarna ska bli tätare. Innan hade jag sagt att jag absolut inte skulle ha någon bedövning men vid 8.30 skriker jag efter Epidural ( ryggbedövning) Hur rädd jag än var för den så stod jag bara inte ut med smärtan. Vid ungefär 9.30 får jag bedövningen och herre min skapare vilken effekt, det var som himmelriket. Jag kände nu bara ett tryck neråt vid värkarna så äntligen kunde man vila en liten stund. Sakta man säkert tickar klockan på och inget händer. Jag får sitta och rulla som en galning på pilatesboll för att bebisen ska sjunka ner och jag ska öppna mig mer och jag bara känner att jag inte orkar mer. Vid 13 känner jag återigen smärta och narkosläkare kommer och fixar med bedövningen. skönt.
Kurvan på lilla bebisen ser lite dålig ut så det kommer in en läkare och tar ett litet blodprov från bebisens huvud för att kolla så allt är ok,vi får då reda på att bebisen har massor mörkt hår. Yes, tänker jag då..
Jag känner mig nu riktigt trött och det visar sig även att jag har feber så får panodil och febernedsättande dropp.Dom höjer även det värkstimulerande droppet för att sätta fart på värkarna. Klockan är nu ca 14.30.
Jag sitter på den förbannade bollen och varje gång de kontrollerar om något hänt och det knappt gjort det blir jag alltmer deppig och omotiverad. Jag är så förbannat trött och Sebbe likaså men vi håller humöret uppe. 16.30 har jag ont igen så ännu en gång kommer narkosen och fyller på bedövningen. Underbara bedövning.
Fortsätter sitta på bolllen..Jävla boll..
KL 17.30 får jag mer medicin för febern och nu är jag riktigt trött på allt det här.. Har legat där ca 15 timmar och det ser ut att bli ett par timmar till.Säger att jag inte har några krafter kvar och ber dom att snitta mig. Bm börjar då prata om sugklocka och jag säger snabbt att jag minsann har lite reservkrafter att ta fram.Haha. Visar henne genom att sätta mig på bollen och rulla som aldrig förr.
Kl blir 18, kl blir 19 och jag tänker att hur fan ska jag klara detta?Jag orkar inte ens vara med längre, vill bara sova, hur fan ska jag orka trycka ut ungen?!
vid 19 tiden är jag i allafall öppen 10 cm så nu är det dags.. Jag börja känne ett enormt tryck neråt och kl 19.38 får jag krystvärkar och jävlar vad det trycker på.Jag tar i för kung och fosterland och har aldrig känt mig så stark i hela mitt liv. 20.42 ca 19 timmar efter vi kom in föds den vackraste flickan i världen. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. En stor tjej på 51 cm och 4430 gram läggs på mitt bröst och vilket hår sen. Helt kolsvart och så tjockt. Vi är så glada. Hade aldrig klarat detta utan min älskling, han var så bra och stöttade mig hela tiden. Våran lilla flicka är dock väldigt snabb andad så hon tas till Neonatal IVA men det är en annan historia som jag berättar senare. Lyckligaste dagen i våra liv. Mamma och pappa älskar dig så.
Amelia ♥
Och hur kan man älska någon så mycket som man älskar sitt barn?
Det kommer alltså mest handla om Amelia- men då inte bara om hur underbart allt är utan även om hur jobbigt det är när hon skriker 3 timmar konstant och inget hjälper och kanske lite om mig själv och min långa väg tillbaka till min gamla kropp.
Nästa gång kommer handla om förlossningen!
Dagens låttips är alla gånger om Daniel Adams-Ray med Gubben i lådan.