Den 24 september på natten åkte vi till förlossningen,då hade jag haft oregebundna värkar i 2 dygn och knappt sovit alls då värkarna kom ca var 5 minut. Gissa om jag var trött?!

Men hur som helst blev jag inskriven kl 02.15 ( 25 september var det då ) och jag var då öppen 4 cm.
Jag hade ont som satan med det gick, skönast var att stå upp och försöka röra sig. Andas genom värkarna, ingen profylax där inte utan jag bara andades på. Hade inte gått någon föräldrakurs så hade fan ingen aning om hur jag skulle andas. Efter att tag blir det allt mer tid mellan värkarna och vid 05.30 tas det hål på hinnorna så vattnet går och vid 6 har jag så jäkla ont så då vill jag ha smärtlindring, och börjar då med lustgasen. Hjälpte det? Njaaa kände mig mest drogad och har så här efteråt fått höra att jag sa massa roliga saker.
Vid 8 får jag värkstimulerande dropp så värkarna ska bli tätare. Innan hade jag sagt att jag absolut inte skulle ha någon bedövning men vid 8.30 skriker jag efter Epidural ( ryggbedövning) Hur rädd jag än var för den så stod jag bara inte ut med smärtan. Vid ungefär 9.30 får jag bedövningen och herre min skapare vilken effekt, det var som himmelriket. Jag kände nu bara ett tryck neråt vid värkarna så äntligen kunde man vila en liten stund. Sakta man säkert tickar klockan på och inget händer. Jag får sitta och rulla som en galning på pilatesboll för att bebisen ska sjunka ner och jag ska öppna mig mer och jag bara känner att jag inte orkar mer. Vid 13 känner jag återigen smärta och narkosläkare kommer och fixar med bedövningen. skönt.

Kurvan på lilla bebisen ser lite dålig ut så det kommer in en läkare och tar ett litet blodprov från bebisens huvud för att kolla så allt är ok,vi får då reda på att bebisen har massor mörkt hår. Yes, tänker jag då..
Jag känner mig nu riktigt trött och det visar sig även att jag har feber så får panodil och febernedsättande dropp.Dom höjer även det värkstimulerande droppet för att sätta fart på värkarna. Klockan är nu ca 14.30.

Jag sitter på den förbannade bollen och varje gång de kontrollerar om något hänt och det knappt gjort det blir jag alltmer deppig och omotiverad. Jag är så förbannat trött och Sebbe likaså men vi håller humöret uppe. 16.30 har jag ont igen så ännu en gång kommer narkosen och fyller på bedövningen. Underbara bedövning.

Fortsätter sitta på bolllen..Jävla boll..
KL 17.30 får jag mer medicin för febern och nu är jag riktigt trött på allt det här.. Har legat där ca 15 timmar och det ser ut att bli ett par timmar till.Säger att jag inte har några krafter kvar och ber dom att snitta mig. Bm börjar då prata om sugklocka och jag säger snabbt att jag minsann har lite reservkrafter att ta fram.Haha. Visar henne genom att sätta mig på bollen och rulla som aldrig förr.
Kl blir 18, kl blir 19 och jag tänker att hur fan ska jag klara detta?Jag orkar inte ens vara med längre, vill bara sova, hur fan ska jag orka trycka ut ungen?!
vid 19 tiden är jag i allafall öppen 10 cm så nu är det dags.. Jag börja känne ett enormt tryck neråt och kl 19.38 får jag krystvärkar och jävlar vad det trycker på.Jag tar i för kung och fosterland och har aldrig känt mig så stark i hela mitt liv. 20.42 ca 19 timmar efter vi kom in föds den vackraste flickan i världen. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. En stor tjej på 51 cm och 4430 gram läggs på mitt bröst och vilket hår sen. Helt kolsvart och så tjockt. Vi är så glada. Hade aldrig klarat detta utan min älskling, han var så bra och stöttade mig hela tiden. Våran lilla flicka är dock väldigt snabb andad så hon tas till Neonatal IVA men det är en annan historia som jag berättar senare. Lyckligaste dagen i våra liv. Mamma och pappa älskar dig så.